Silkeshöns Guide
Funderar du på att skaffa dessa underbara små varelser?
Jag har samlat fakta, myter och viktiga saker att tänka på om du vill hålla dina silkeshöns glada och friska — allt anpassat specifikt för denna unika och charmiga ras. När jag skriver detta utgår jag från att du redan har grundläggande kunskaper om höns eller allmän fjäderfäskötsel. Dessa insikter fokuserar särskilt på silkeshöns
Silkehöns och väder
På grund av sitt utseende missförstås silkeshöns ofta som ”ömtåliga” fåglar, som bara är till för prydnad. I verkligheten är de tåligare än de ser ut.
Många tror att silkeshöns kollapsar vid minsta tecken på kallt väder. Men de klarar faktiskt kyla lika bra som andra hönsraser.
Silkeshöns har mindre kammar än många andra raser, vilket gör dem mindre benägna att drabbas av köldskador.
På grund av sina pälsliknande fjädrar är silkeshöns främst känsliga för vind. En blöt silkes i blåsigt väder kan faktiskt bli mycket sjuk. Faktum är att silkeshöns klarar kyla bättre än värme, vilket gör dem mer känsliga för värmeslag.
Min erfarenhet av Silkehöns och väder
En vinter var mina höns ute i –20 °C utan några problem. Jag hade visserligen en värmelampa på i hönshuset, men jag har aldrig sett mina silkeshöns visa tecken på att frysa — de verkar snarare uppskatta värmen från lampan.
Däremot hade de det tufft under den varmaste delen av sommaren: de flåsade och lyfte vingarna för att kyla ner sig. Jag sätter bara på värmelampan när temperaturen sjunker under –10 °C, eftersom även tåliga höns kan bli sjuka om de inte är vana vid extrem kyla.
Kan de verkligen se?: Hättan
Den amerikanska silkeshönan är känd för sina stora tofsar, och den första frågan många ställer när de ser en är: ”Kan de verkligen se?” Svaret beror på individen.
Vissa hönor klarar sig utan att man någonsin behöver klippa dem och ser helt utmärkt, medan andra faktiskt kan bli nedstämda om deras syn blockeras.
Oftast är det bara fjädrarna under ögonen som stör sikten. För mina hönor med större tofsar klipper jag ibland fjädrarna framför och ovanför ögonen, men jag försöker undvika det så mycket som möjligt för att behålla deras naturliga utseende.
-
- Pip en Frazzle
-
- Drogo en Frazzle
-
- Satin Silkeshöna
-
- Satin Silkestupp
-
- Showgirl frizzle satin och en satintupp
Olika varianter av Silkeshönsen
Vi ser oftast den vanligaste silkie-hönan, som ser ut som en fluffig boll. Silkiens genetik har avlats fram i många olika varianter.
Satins
De har fortfarande silkiens genetik och kroppsform, men har normal fjäderdräkt. Satins kan ha fantastiskt vackra fjädermönster jämfört med den vanliga silkien. Satin finns även som nakenhalsade och frizzle.
Frizzle
De ser ut som en typisk dammvippa. Det mest utmärkande draget hos frizzle är deras böjda fjädrar, vilket gör att de ser lockiga ut.
Vid avel av frizzle finns en viktig sak att tänka på: att para frizzle med frizzle ger kycklingar som kallas “frazzle”. Även om de kan se vackra ut i början är detta en oetisk avel, eftersom två kopior av frizzle-genen gör att fjädrarna lätt går sönder.
Nakenhalsade
Det unika, nästan gamliknande utseendet kommer från generationer av avel som började med rasen Turken.
De kan förekomma i två olika varianter, kallade “showgirl” och “stripper”. Det som skiljer dem åt är hur många uppsättningar av nakenhalsgenen de har. Detta syns på fjädertofsen på halsen, som kallas “bowtie”. Showgirl har en bowtie, medan stripper saknar den.
Olika arter av Silkeshönsen
Amerikansk silke
är framtagen genom att man en gång i tiden korsade europeisk silke (dvärgsilke) med andra raser, bland annat paduan.
-
Höna: 900 g – 1,4 kg
-
Tupp: 1,0 – 1,8 kg
Dvärgsilke (europeisk silke)
räknas ofta som den ursprungliga typen och kallas ibland även (felaktigt) för “japansk silke”.
-
Höna: 500–700 g
-
Tupp: 600–800 g
-
Mindre och något mer kompakt kropp
-
Mindre fluff på fötterna
-
Mindre hätta, som sällan påverkar synen
-
Ett lite mer spretigt uttryck i fjäderdräkten
Storsilke
-
Höna: 1,0 – 1,4 kg
-
Tupp: 1,2 – 1,8 kg
Ruvning
Jag brukar säga till personer som funderar på att skaffa silkeshöns: ta den ruvlust du tror är mycket – och multiplicera den med tio. På riktigt, det stämmer!
Det är sällsynt att mina värpreden står tomma i flera veckor. Det är ännu mer sällsynt att se alla tio av mina silkeshöns tillsammans samtidigt – minst en är alltid ruvig.
Det enda du behöver är en bra strategi för att bryta ruvningen vid behov, samt en konsekvent rutin för hur du hanterar dem när de ruvar så att de håller sig friska.
Hur man känner igen en ruvig höna
Din höna kommer att visa flera tydliga tecken:
-
Hon blir lättretlig och ger ifrån sig olika typer av morrande ljud – både låga och höga.
-
Hon kan göra det jag kallar ”drakställning”, där hon sänker halsen och breder ut vingarna för att se större ut.
-
Hon kan plocka upp halm, löv eller andra saker och lägga dem på ryggen.
-
Det tydligaste tecknet: hon kluckar nästan hela tiden.
Ibland har jag trott att en höna var ruvig, men hon var bara sur för att hon blivit störd när hon värpte. För att se skillnaden kan du titta efter dessa beteenden:
-
Hon går in i ”pannkaksläge” och plattar ut sig mot redet.
-
När du klappar henne ger hon ifrån sig ett annorlunda morrande och drar in huvudet nästan mot magen, samtidigt som hon fluffar upp sig för att verka större.
Ruvningscykel
Hur ofta en höna blir ruvig varierar mellan individer, men i genomsnitt gäller följande:
-
Ungefär var tredje månad kan en silkeshöna bli ruvig.
-
Hon brukar ruva i cirka 21 dagar.
-
Efter det tar hon ofta en paus från värpningen i 2–8 veckor.
-
Därefter kan hon värpa i 2–4 veckor innan hon blir ruvig igen.
Med en bra rutin och förståelse för deras beteende kan du hålla dina silkeshöns friska och nöjda – även under deras frekventa ruvperioder.
Höna eller tupp: köna silkes
Silke är väldigt svåra att sätta kön på, de ser lika ut väldigt länge. Detta beror på att de blir könsmogna mycket senare än andra raser.
Detta kommer vara en simpel, grundläggande guide med bilder. Vad du ska titta på när du undrar kön på dem.
Vi kommer gå igenom:
- Nackfjädrar
- Hållning och Form
- Fötter
- Hätta
- Stjärtfjädrar
- Kam
- Könsbestämda färger
Nackfjädrar
Tupp
Kommer ha långa, glansiga fjädrar med spetsiga ändar. Som kommer se ut som hår.
Höna
Korta fjädrar, där ändarna kommer vara i en raklinje.
Runt vilken ålder uppkommer dem: Runt vecka 10-15.
Hätta
Runt vecka 15-17 kommer de utveckla längre fjädrarbak på hättan som blir spröten.
Hållning och form
Tupp
Kommer stå mer uppåt, med en form liknande till Trexen. De kommer även gå mer ”klumpigt” med fötterna.
Höna
Kommer gå nära marken. Deras form kommer vara rund. När de blir äldre kommer en standard höna av rasen Amerinansk Silke ha formen av ett hjärta.
Runt vilken ålder uppkommer detta: Det kommer vara svårt att se bara vid några dagars ålder men runt vecka 2-3, om du observerar dem noga kommer de börja sticka ut i form och hållning. Runt vecka 5 kommer de stå ut mera.
Svansen
Tupp
En rund, båg formad form på Stjärtfjädrarna. Fjädrarna hänger mera från ”svansen”. Tuppen kommer bära sina stjärtfjädrar högt och stolt.
Höna
En rund form med en spetsig ände. Nästan formas som en julgran.
Runt vilken ålder utvecklar dem detta: Stjärtfjädrarna tar sin form beroende på kön runt vecka 12-15.
Fötter
Tupp
Kraftigare, större fötter med mer och längre fjädrar.
Höna
Väldigt små, smala fötter med en del grad av fjädrar. (Genetiken kan spela roll här hur mycket fjädrar hönorna får. Vissa hönor kan få väldigt mycket fjädrar på fötterna)
Runt vilken ålder kommer dem: Storleken på fötterna borde ha en mikroskopisk skillnad redan från dag 2-5. När de växer borde de bli mer tydligt mellan stora och små fötter. Fjädringen på fötterna står ut mera på dem runt vecka 5 och frammåt.
Kam
Tuppar
En rund kam, med veck och en mörk lila färg. Kammen är kallad för Mullbärskam. I yngre ålder ser tupparnas kammar exakt likadana ut som tjejernas, med undantag att utrymmet där kammen kommer att vara är bredare. Som att de är förberett för att de ska komma en kam.
Höna
Tjejerna kan ha några variationer i kammen (som mest sannolikt beror på genetik). Vissa tjejer är bara platta där en kam ska vara, medans andra har en mjuk knöl som är samma färg som huden. Mina showgirls har lite mer knöliga kammar som liknar killarnas men med en hudfärgad färg.
Runt vilken ålder dyker detta upp: Att köna via kam är en dålig väg att gå. Kammarna på tupparna dyker upp väldigt sent och tjejerna kan ha kammar som påminner mycket om tuppkammarna. Mina killars kammar dök upp efter vecka 22 och frammåt. Vid denna tid är de stor sannolikhet att ens tupp redan har börjat gala.
Könsbestämda Färger
Red Pyle
Tuppar – Har starkare röda fläckar på vingarna.
Hönor – Har en ljusare, nästan orange röd ton i färgen med en vit bas.
Cuckoo
En Cuckoo höna kan bara föra vidare sin färg till manliga kycklingar, medans en tupp för vidare färgen till båda könen.
Choklad
Med denna färg, om du köper en tupp från ett könsbestämt avelsprogram, så kan du få könsbestämda kycklingar. Om du sedan avlar denns tupp med en svart höna, så kommer du få choklad färgarde hönor.
Guld/Silver
I katagorin silver har vi vad som räknas som grå silver och exempelvis svart, vit Colombian.
I katagorin guld vi har färgerna buff, röd och red pyle.
Om man parar en silver höna till en guld tupp så kommer avkommorna bli silver tuppar och guld hönor.
Summering av att köna silkes
Jag ville lägga in några sista ord. Först att varje Silke är olika invider och utvecklas olika. Vissa unghönor kan se ut som ungtuppar och vissa ungtuppar kan se ut som unghönor. Du kommer aldrig veta säkert kön förs du får ett ägg eller ett gal.
Silkeshöns med andra raser
En av de största myterna jag har hört från andra är att silkeshöns skulle bli mobboffer bland andra raser. Det som däremot ofta rapporteras är att det lika gärna kan vara silkeshönsen som mobbar andra.
Min erfarenhet: Jag har aldrig haft mina silkeshöns tillsammans med andra raser, så jag kan bara utgå från vad andra har berättat för mig. Men utifrån hur jag har observerat mina egna hönor kan jag säga att de verkligen är divor och tycker om att få sin vilja igenom.
Silkestupparna
Det är viktigt att komma ihåg att varje tupp är olika – alla har sin egen personlighet och sitt eget temperament. Generellt sett är silkeshöns en av de vänligaste raserna, och det gäller även tupparna.
Silkestuppar kommer oftast bra överens med varandra och det uppstår sällan problem. De slåss sällan och är vanligtvis försiktiga mot hönorna. Överparning är ovanligt, vilket gör att den vanliga riktlinjen “1 tupp per 10 hönor” egentligen inte passar för silkeshöns.
För denna ras är en mer lämplig ratio ungefär 1 tupp per 4 hönor
Min egen erfarenhet med silkestuppar
Jag har för närvarande tre tuppar och sju hönor, och hittills har det fungerat bra tack vare personligheterna hos mina tuppar. Från början planerade jag faktiskt bara att ha hönor, men jag ändrade mig i sista stund.
Jag lärde mig snabbt hur beskyddande en tupp kan vara mot sina hönor. Min första tupp, Bartholomew, var helt fantastisk. Men tack vare det som ofta kallas ”chicken math” började min flock växa på oväntade sätt.
I min första kull kycklingar fanns tre okönade små fluffbollar. Bland dem fanns en pigg liten kille som växte upp till min andra tupp, Peewee Pete.
För att se till att dessa två tuppar skulle ha det bra bestämde jag mig för att skaffa fler hönor. Men silkeshöns kan vara ökända för att vara svåra att könsbestämma, och en ”höna” lurade till och med en erfaren uppfödare. Hon visade sig vara ännu en livlig liten kille!
Jag fick lite panik eftersom jag redan hade fäst mig vid honom – och nu hade jag plötsligt tre tuppar. Jag trodde att det skulle bli problem, men det blev det aldrig. Så kom min tredje tupp, Grigori Yefimovich Rasputin, kärleksfullt kallad ”Gigi”.
Att dessa tre tuppar kommer så bra överens beror på flera saker:
-
två av dem parar sig aldrig med en höna om hon inte själv hukar sig,
-
alla tre respekterar hackordningen (små bråk händer, men de är milda),
-
och Gigi har ett så lugnt temperament att han aldrig har utmanat de andra.
Vanliga sjukdomar hos Silkeshönsen
Tyvärr är silkeshöns mer benägna än många andra raser att drabbas av vissa sjukdomar och hälsoproblem.
Citat från en fågelveterinär:
”…av alla höns som kommer till mig med problem är silkeshöns en majoritet av dem som passerar genom dörrarna…”
För det första är de särskilt känsliga för vitaminbrister, där den vanligaste är vitamin E-brist. Det kan leda till wry neck, en sjukdom som gör att hönan förlorar kontrollen över musklerna i nacken.
Med detta i åtanke behöver man vara extra noggrann med vitaminintaget hos silkeshöns. De flesta foderbutiker säljer vitamintillskott för höns, antingen i pulverform som kan strös över fodret eller i flytande form som blandas i dricksvattnet.
För det andra kan de födas med en slags hjärnbråck som kallas vaulted skull. Tyvärr är detta ganska vanligt hos silkeshöns, och hur allvarligt bråcket är kan variera.
I grund och botten innebär det att det finns ett hål i skallen där endast huden skyddar hjärnan. En kyckling som föds med en mild till måttlig grad av välvd skalle kan ändå ha en god livskvalitet, men den kommer att vara mer känslig för slag mot huvudet och kan utveckla neurologiska problem.
Med rätt avel kan antalet kycklingar som föds med välvd skalle minskas.
Myt: Silkehöns behöver mer protein
Jag tar detta faktum sist eftersom det mer är ett rykte i silkeshönsvärlden och inte ett bevisat faktum: att silkeshöns skulle behöva mer protein. Detta rykte/myt har orsakat mer skada än nytta och tar bort fokus från det som egentligen är viktigt i en silkeshöns diet – näringstät mat. Lägg istället fokus på vitaminerna! För mycket protein i en fågels diet kan orsaka gikt och ledproblem.
De flesta värpfoder innehåller cirka 15 % protein, vilket är fullt tillräckligt. Rekommendationen är att inte gå över 20 %. Det ger dig ungefär 5 % utrymme att tillföra protein i andra former, vilket också ger dina silkeshöns variation i fodret och mer vitaminer.
Myt: Silkeshöns använder inte sittpinnar
Detta är en stor myt – att silkeshöns inte sitter på sittpinne. Man bör alltid ge dem möjligheten att sitta på pinne. Eftersom silkeshöns inte kan flyga på samma sätt som andra höns har de svårare att ta sig upp till höga sittpinnar. När de inte kan nå pinnen sover de istället i en hög tillsammans.
Du kan antingen sätta upp en sittpinne på lägre höjd, eller bygga den som en stege eller trappa, vilket jag har gjort.
Ibland kan man behöva lära dem att använda pinnen (om de ändå föredrar att sova i en hög efter det, så låt dem göra det).
Sättet att lära dem är i princip att lyfta upp dem på pinnen vid läggdags i några dagar.
Varje silkeshöna är olika. Vissa verkar föredra att sova i en hög, medan andra gärna gör det på det mer traditionella sättet och sitter på sittpinne.
Min erfarenhet:
När jag var ny med silkeshöns (och höns överlag) fick jag rekommendationen att åtminstone sätta in en låg sittpinne, men att de troligen ändå skulle sova i en hög på golvet. Jag satte ändå upp dem på pinnen vid läggdags i två dagar, och snart använde alla den.
Det dröjde inte länge innan min tupp Bart började stirra upp mot väggen och verkade lite rastlös. Jag tolkade beteendet som att han kanske ville sitta högre upp.
Jag satte då in en högre sittpinne – och ja, han ville verkligen sitta högre.
En efter en började de andra visa samma beteende, och jag satte in fler och fler sittpinnar ända upp till den högsta punkten. På så sätt bildade pinnarna som en stege, och nu hoppar de upp en i taget tills de når de högsta pinnarna.
De silkeshöns som kom senare har jag lärt på samma sätt, och det har gått smidigt. De vill gärna sova tillsammans med andra.
