Påskmardröm: luftvägssjukdom
Ändå är det inte alltid tillräckligt…
Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag alltid velat ha en korsnäbb i min flock, och när en kvinna annonserade att hon hade en korsnäbb som behövde ett hem kunde jag inte låta bli.
Att köpa från en privatperson och inte en uppfödare skrämde mig alltid. Hos uppfödare får man ofta större säkerhet när det gäller sjukdomar och annat.
Jag satte dem i karantän i 30 dagar på en annan plats, och efter dessa 30 dagar fick de dessutom en hälsokontroll hos veterinären. Hon undersökte dem noggrant och tog ett blodprov för ett infektionspaneltest, samt kontroll av njurar och lever. De blev godkända!
Min veterinär sa att dessa tester inte är 100 % säkra för att utesluta infektioner, men det gjorde att jag kände mig tillräckligt trygg.
En vecka gick.
En morgon öppnade jag hönshusets dörr och möttes av att min tupp Bartholomew gjorde ett väsande ljud. Eftersom jag känner till hur allvarliga luftvägsinfektioner kan vara fick jag panik. Han hade inga andra symptom förutom väsandet och att han lät hes när han försökte gala.
Självklart hände detta under påskhelgen, så den fågelveterinär jag vanligtvis går till skulle inte ha öppet på flera dagar. Jag visste att en av tre närliggande fågelveterinärer hade jour under påsken och väntade på att deras telefonlinje skulle öppna.
Jag fick besöka kliniken senare på eftermiddagen, men besöket gav egentligen inte mycket. Hon kunde bara se att han hade mycket slem i halsen. Hon skrev ut antibiotika och smärtstillande, och tog dessutom ett prov som skulle skickas till statslaboratoriet för att testa de vanligaste smittsamma sjukdomarna hos höns.
Hon sa innan jag gick: ”När det är lokaliserat till halsen på det här sättet brukar det inte få ett bra utfall.” Med de orden i huvudet körde jag en timmes bilresa hem, gråtande.
Senare samma kväll började även Bartholomews ”fru” Fidget visa symptom. Jag hade dem båda på mitt vardagsrumsbord och bestämde mig för att sova på soffan bredvid dem. Jag vågade knappt blunda av rädsla för att alla skulle vara döda nästa dag.
Nästa dag hade 6 av 12 symptom.
Jag ringde en annan veterinär via mitt försäkringsbolag för att fråga om karantän verkligen var nödvändigt när mer än halva flocken redan var sjuk. Hon tyckte att det bästa var att låta dem vara i en stressfri miljö. Så jag satte ut dem igen. Tyvärr innebär det att höns är mycket hierarkibaserade djur att svaghet i flocken inte accepteras. Min tupp som tidigare var längst ner i rangordningen såg sin chans när de andra två var sjuka och tog över rollen som flockledare efter mycket slagsmål.
Jag försökte få råd om hur jag skulle ge antibiotika till hela flocken och kontaktade en annan veterinär för att få dosering. I princip fick jag inte det jag ville ha. Jag fick ännu ett ”det är ingen idé, hela din flock kommer dö”. Samhället verkar helt enkelt inte vilja försöka när det gäller fjäderfä.
Jag gav smärtstillande, antibiotika och boostade dem med multivitaminer och probiotika. Senare skickade en vän en flaska Ida Plus Broncho Care till mig.
Jag såg resultat – de började förbättras – men jag vågade inte hoppas än. De flesta återhämtade sig inom 1–2 dagar. Tupparna tog cirka 3–4 dagar.
Provsvaren kom: negativa för de tre stora sjukdomarna Mycoplasma (MG), ILT och Coryza. En stor lättnad, men jag visste fortfarande inte vad det var. Den första veterinären tyckte att jag skulle fortsätta med antibiotika, men eftersom jag inte fick någon korrekt dosering och hon inte ens kunde skriva ut ett riktigt recept, litade jag inte på henne.
Cirka fem dagar efter att jag fått resultaten hade jag ett besök hos min vanliga veterinär för att kontrollera trycket i ögonen på min blinda höna. Jag passade förstås på att fråga om detta, vid det laget kändes hela flocken frisk med bara enstaka nysningar.
Hon tyckte inte att jag behövde oroa mig – det lät som ett ”dagisvirus”, en enkel virusinfektion som deras eget immunförsvar hade hanterat. Antibiotikan var alltså onödig. Jag har en stark och förtroendefull relation till denna veterinär och litar mycket på henne när det gäller mina fåglar.
Två av flockmedlemmarna visade aldrig några symptom alls, vilket tyder ännu mer på att det var ett virus. Troligen var dessa två redan immuna mot det.
Vad kan ha orsakat detta? Det finns två möjligheter: antingen bar de nya med sig något, men jag tror att det är osannolikt. Den tidigare ägaren till de nya är någon jag fortfarande har kontakt med. Hon brydde sig mycket om provsvaren vid hälsokontrollen och ville ha en frisk flock lika mycket som jag. Alla hennes andra fåglar är friska och hon har sålt fåglar utan att någon smitta spridits vidare.
Den andra möjligheten är att någon i min flock redan hade en underliggande infektion och att stressen från de nya utlöste den. Jag visste sedan Shenzi, korsnäbben (som är en avkomma från mina fåglar), att jag hade en möjlighet till infektion i min flock, eftersom hon också har en underliggande infektion.
